Den 18 september började jag samla och flisa sly för den kompost, som med hjälpande händer från miljarder och åter miljarder bakterier, är tänkt att förse vårt hus med värme under den kommande vintern.
Alla som någon gång har klippt gräs och efteråt krattat ihop det där gräset i högar för att sedan komma tillbaka efter någon dag för att ta hand om högarna vet att de då är varma inuti. Samma sak kan hända i kökskomposten, där du slänger ditt matavfall. Rör du runt i den en kylig höstdag ryker och ångar det om komposten. Anledningen till att det blir så där varmt är alla bakterier arbetar i sitt encelliga anletes svett för att bryta ned gräset eller matavfallet och tillgodogöra sig näringen. De förökar sig ihärdigt och bänder isär kol, kväve, svavel, fosfor och andra näringsämnen ur råmaterialet. När vi älskar eller arbetar hårt blir vi förstås varma och den där värmen gör vi oss av med för att inte bli överhettade. Så också bakterierna. I en väl anlagd kompost kan temperaturen stiga upp till runt 70º C och riktigt stora, kommersiella komposter kan bli så varma att de självantänder.
Ända sedan antiken har människor funderat på hur man skulle kunna använda den där värmen, som produceras i komposter och gödselstackar, istället för att bara låta den försvinna upp i tomma luften. Det mest utnyttjade sättet är väl den för alla grönsaksodlare så välbekanta varmbänken. En låda fylls med ej brunnen gödsel. Ovanpå det läggs jord och sist en glasruta. När gödseln börjar brytas ned värms den ovanliggande jorden, i vilken man kan så och driva fram grönsaker mycket tidigare på våren än vad som annars hade varit möjligt.
I en del länder har värme från gödsel och kompost inte bara använts i odlingssammanhang utan också för att göra inomhusklimatet drägligare i smällkalla vintern, t.ex. genom att lägga upp komposterbart material mot väggarna, vilket isolerade dem och lät värmen från nedbrytningen sprida sig genom väggen in i huset. På 1960- och 70-talet började flera personer på olika håll i världen att experimentera för att mer effektivt kunna utnyttja komposter för värmeutvinning. Bland annat lyckades fransmannen Jean Pain värma sitt hus i Provence samt få allt varmvatten han behövde i hushållet under 18 månader från en jättelik kompost bestående av enbart träflis. Dessvärre gick Jean Pain bort redan 1981 och för en lång tid låg hans idéer i dvala. I takt med att klimathot och andra miljöproblem har blivit allt mer pressande har hans idéer dock vaknat till liv på nytt och bland annat i Tyskland och USA har nya försök och experiment gjorts utifrån Pains inledande forskning. Under våren 2018 fick jag beviljat ett landsbygdsutvecklingsstöd från LEADER Södra Bohuslän, som möjliggör för min firma att uppföra en kompost för värmeåtervinning, vilken ska fungera som en pilot- och demonstrationsanläggning och bygga kompetens kring kompostvärme i Sverige. ”Kompostreaktorn”, uppförs på nordöstra Orust, där jag, min fru och våra två barn bor. På den här bloggen kan du följa projektet och lära dig mer om kompost och kompostvärme.