Efter en månad efter att reaktorn färdigställdes hade temperaturen utvecklats bra, vilket kan ses på grafen nedan. Fyra temperaturmätare installerades i reaktorn: S3 centralt, vid nedersta värmeväxlarspiralen; S4 central vid den mittersta spiralen; S6 centralt vid den översta spiralen; och S5 c:a 50 cm in från ytterkanten vid den mellersta spiralen.
Tappen i temperatur som syns tydligast i S4 kurvan indikerar mina försök att starta cirkulationen in till ackumulatortanken. Reaktionen i reaktorn har dock varit negativ, med allt för hastiga temperaturtapp för att cirkulationen ska kunna upprätthållas utan att riskera bakterieaktiviteten i reaktorn. Ändå har cirkulationen skett med låg hastighet (1-2 l/min). Att ha en cirkulation på mellan 4-12 l/min betraktas, utifrån vad jag har kunnat inhämta, som en normal hastighet (se t.ex. G. Brown, The Compost-Powered Water Heater, 2014, s. 72). Ju lägre temperatur på vattnet som cirkulerar in i reaktorn desto lägre bör hastigheten vara.
Enligt Brown kan cirkulationen hållas konstant, men i t.ex. Tyskland förespråkar man att cirkulationen sker i intervaller, där pumpen stängs av med jämna mellanrum. Jag har provat båda metoderna, men resultatet är detsamma. Oavsett om pumpen går oavbrutet eller körs i t.ex. 30 minuters intervaller, eller 1 h på 2h av, tappar reaktorn i temperatur på i princip samma sätt och med samma hastighet. Som synes reagerar reaktorn först och kraftigast i centrum av mittenspiralen, medan temperaturtappet är något fördröjt och mindre accentuerat i botten och toppen.
En viktigt faktor att ta hänsyn till är att temperaturen på returvattnet till reaktorn inte är för lågt i och med att det då kyler reaktorn och påverkar den interna temperaturen negativt. Brown menar (s. 82) att temperaturen inte bör understiga 21 grader Celcius. I vår reaktor har vi aldrig låtit returvattnet gå under 30 grader, så att felet skulle ligga i detta torde kunna uteslutas.
Jag får fortsätta testa under kommande månader.